Jag älskar mina vänner. Trots att flera finns utspridda runt om i världen så finns de allra flesta i Stockholm. Att få träffa dem dessa 4 veckor som jag är hemma är sån lyx. Och trots att jag verkligen inte borde på grund av min nu mycket hesa röst, så kan jag inte sluta att träffa dem, prata med dem, umgås. Jag älskar ju det. Och vi har såååå mycket att prata om. Hittills har jag träffat Anna J, Johanna, Cia, Rebecca, Maria, Jossan, Vicki, Marie J, Lisa. Några är kvar och jag längtar! Tyvärr missade jag Sonja idag :(. Och Shirley som jag så gärna hade velat prata med, om hennes smitning…

Jag var på RFSL då och skulle ha tag i QX. Hmm mycket speciellt. Kul läsning dock om Cynthia Nixon! 🙂

Förutom en fika med Smilingmom så var jag hos min skräddare och fixade 5 klänningar. Går alltid till samma. Gör ni det också? Klänningarna behövde alla förminskas till min stora glädje! JIPPIE! Tack pizzalandet USA! Bland annat en klänning till morgondagens stora gala som jag ska gå på. Slängde också in ett gäng skor hos skomakaren.

Jag var också en sväng på Hårlaserkliniken (www.harlaserkliniken.se) på Hötorget, hos underbara Mimmi (mimmi@harlaserkliniken.se) som är bäst i stan på att lasa. Denna gång skulle jag bara lasa mig under armarna för att säkerställa att håret där håller sig borta. Jag säger bara ni som inte har gjort det – gör det! Det är en dröm. Ja, man kan ta bort hår både här och där… Träffade också härliga C-J som var tillbaks från Melodifestivalen i Östersund. Han skulle också lägga sig under lasen… 🙂 Jag ska tillägga att jag är Hårlaserklinikens mesigaste kund, då min smärtgräns är extremt låg. Fan, vad ont det gör.

Min röst är nästan helt borta ikväll :(. Känns mycket tungt för en pratkvarn som jag men jag har fått indikationer på att min omvärld tycker detta är mycket stillsamt och skönt. Imorrn ska jag på en jättespännande casting för ett programledarjobb och jag ber till gud att få tillbaks rösten igen.

Kvällen planerades därför i mycket lugn anda med bland annat bio på schemat. Min underbara pappa är här och hälsar på då han flyger till Thailand imorgon. Min far är en ännu större pratkvarn än jag…och ville naturligtvis inte gå på bio eftersom vi hade så mycket att prata om. Där försvann den rösten.

Låt mig vakna imorrn med min underbara (!?) stämma tillbaks. Please.