Den här känslan av att bara vara. Det är så just nu. Tiden går. Och vi har ingen stress. Inga tider. Helt overklig känsla. Jag har nog faktiskt aldrig känt så. Ändå har vi bara varit här några dagar. men alltid, alltid är det något annars. Hur ”lugnt” det än är. Men det är inte det här. Susanne är så bra också. Så befriad. Så tillåtande.

Vi ska träna typ varje dag har vi sagt. Åtminstone 5 dagar i veckan sedan gör vi vad vi vill hela tiden. Det som är härligt är att man vill träna – hela tiden. Det, äta god mat och dricka vin. Cykla. Äta bra. Hälsosamt. Sola. Läsa. Promenera. Jag lämnar mobiltelefonen hemma hela tiden. Har köpt en liten digitalkamera som jag är sjukt nöjd med. Älskar ju bilder. Men det är något mer värdigt att ta bilder med en riktig kamera även om en digitalkamera inte är värdig en systemkamera. Har två systemkameror därhemma men de är alldeles för tunga så jag ville bara ha en liten kamera att ha i fickan. Så att jag kunde lämna telefonen hemma. Gud har ni testat det? Att inte bli nådd. Att inte ”tvingas” in på sociala medier. Kolla mail. Kolla det, kolla det, googla det. Bara vara. Magiskt.

Vi kan vara här 6 veckor om vi vill och just nu njuter vi hela familjen. Galet mycket. I morse sprang jag och K 8 km längs vattnet. Och igår körde jag och Susanne ett härligt träningspass. Det värker i kroppen. Och man får sova utan att en klocka ringer. Och det är varmt man behöver inte oroa sig för vädret eller ”tvinga” sig ut. Ja ni hör. Jag är lycklig nu.

Ikväll kollade vi allsång på Skansen. Och varje gång vi kommer hit så lyssnar vi på Lambada från -89.

Matbilder från ”The Juice House” som vi älskar! Och så även uppe i Mont Juic den magiska parken. Och så på min ryggsäck som är perfekt till en väsklös tjej som jag.

Tiden är nu.