Det är underbart att vi lever i ett samhälle där det är fri yttranderätt. Att skriva har alltid varit som en ventil för mig. Den här bloggen är min och jag skriver precis det jag känner för och tänker. Och det är just det som är grejen. Att jag kan skriva det jag vill skriva. Så länge det är sant. Sanningen är för alltid det viktigaste.
Jag har fått ett antal kommentarer på inlägget ”Kommer du ihåg?” från en specifik person. Jag har också fått ett 20-tal mail som rör just detta inlägg. De allra flesta i positiv bemärkelse. Tack för alla dessa.
Jag är otroligt tacksam över de flera hundra läsare som läser min blogg varje dag men ber verkligen om ursäkt om jag någon gång skriver något som sårar eller berör på ett negativt sätt. Detta är inte alls min avsikt eller mening.
Trots allt är detta en blogg och som tur är kan man välja om man vill läsa den eller ej.
Det enda jag kan garantera är att den är sann.
Bra gumman, fortsätt så. Att skriva är ett bra och viktigt och konstruktivt sätt att ventilera, fundera, läka, läkas, inspirera och ge vidare.
Du har inget att be om ursäkt för. Fortsätt bara vara den du är med all den kärlek och förståelse du bär för alla runt omkring dig, nu och för alltid.
Puss
