”Sorgearbete måste få ta sin tid”
Med jämna mellanrum framöver kommer jag att bjuda på lite behind the scenes och små smakprov från Rosa Kokboken. Idag får du ett litet smakprov på Jennifer Browns berättelse.
”Sorgearbete måste få ta sin tid”
Namn: Jennifer Brown
Ålder: 42 år
Yrke: Sångerska
Familj: Pojkvän och dottern Lilly
Bor: Gamla Stan, Stockholm
Rätt: Jennifers kalkonfärsbullar i tomatsås med rostad blomkål
Sommarturisterna myllrar på gatan i Gamla Stan där jag nu går på väg för att träffa Sveriges souldrottning. Åtminstone har hon kallats för det vid flera tillfällen och hon fick många gånger höra att hon var oersättlig. One of a kind. Man sa att hon sjöng som de riktigt stora souldivorna, men något hände och hon försvann från scenen och rampljuset i flera år. Vi var många som undrade vad det var som egentligen hände. I dag får jag träffa henne, och hon berättar för mig om när hennes bästa väninna gick bort i cancer samtidigt som hon själv gav nytt liv till jorden i och med dottern Lillys födelse.
Det är många trappsteg upp till Jennifer Browns vindsvåning och hissen lyser med sin frånvaro. På dörren hänger en läcker skylt med namnet ”J. Brown”, så där lite lagom kaxigt. Det är en alldeles magiskt vacker lägenhet jag kliver in i och Jennifer tar emot med öppna armar. Jag har träffat henne tidigare och vet att hon är en varm och kärleksfull människa. Hon ska bjuda på sitt paradrecept, har hon meddelat: Kalkonfärsbullar i tomatsås med rostad blomkål till. Ett recept hon har hittat på själv när hon stod och laborerade i köket. Så går det ofta till när hon står i köket, säger hon, hon går på känsla och smak. Lägenheten är 140 kvadratmeter stor och har ett fantastiskt ljus till fotografens stora belåtenhet och den känns som en perfekt konstnärslya. Eller snarare våning.
Jennifer har vacker konst på väggarna och hon berättar att hon även målar själv ibland, mest för att tillfredsställa sin konstnärliga ådra. Att skapa är terapi, säger hon, och det håller jag verkligen med henne om. Vi blir stående i det härliga vardagsrummet med vackra takbjälkar i mörkt trä, ett matsalsbord mitt i, gitarrer längs med väggarna och en fantastisk blå soffa som jag bara vill kasta mig i. Jennifer berättar att hon har bott i lägenheten i sexton år och att hon hyser en alldeles speciell kärlek till den. Lägenheten är så mycket mer än ett hem, menar hon. När hon reser bort så pratar hon till och med till den och säger ”hej då” och ”ta hand om dig nu” innan hon far sin väg.
Hon gillar att resa och får mycket inspiration…läs mer i boken. Bokens upplaga är begränsad och tar slut när den är slut på lager. Detta på grund av bokens speciella syfte och insamling.
Alla pengar går oavkortat till Cancerfonden. Förbeställ redan nu.Nästa gång berättar Marie Göranzon hur hon gör sig själv populär. Foto: Yessica Thor.