Kommer du ihåg?

mars 14, 2010

Miami Mar 066

Satt på min balkong igår kväll och läste ut min bok ”När livet stannar”, av Malin Sävstam. En otroligt bra bok där jag känner igen mig i väldigt mycket av olika beteende. Kändes bra på något sätt att veta att man liksom inte är ensam i vissa fall när det gäller beteende och behov. Boken handlar om Tsunamin och om Malin som förlorade stora delar av sin familj. Läs den! Fysisk närhet är något som många har behov av. Vissa mer än andra. Min mur är gigantisk men väl innanför är mitt behov stort. Mina vänner och syskon är fantastiska på att tillfredsställa detta behov, men trots det saknas det något ibland.

Mina föräldrar skilde sig för mer än 10 år sedan och i och med det förlorade jag kontakten med min mamma. Naturligtvis har vi sprungit på varandra vid några tillfällen, även om de är lätträknade. Men vi de tillfällen utbytes bara artighetsfraser och vi har inte haft någon djupare dialog sedan jag var tonåring.

Jag försökte dra mig till minnes hur allt var innan dess. Men jag kan faktiskt inte minnas, hur gärna jag än vill. Vad hände innan jag var 15 år? Hur var allt? Jag kommer ihåg olika minnen som mer handlar om min idrott och speciella händelser men inte hur vardagen var. Hur var min familj? Hur var min mamma? Det är svårt att komma ihåg. Oftast är det liksom den ”närmsta” bilden som etsar sig fast. Inte den långt borta. Fast man gärna vill och försöker att minnas.

Hur var det för dig? Kommer du ihåg?

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 Comments on “Kommer du ihåg?

Lisa / mars 14, 2010

Jag minns. Många saker. Bla att det alltid var längre somrar än det är nu och att de tillbringades på Öland. Minns hur pappa och mamma tjatade varje veckoslut om att det var bättre på Öland kontra Hovmantorp… Kan fortfarande höras försök att övertyga en kär tonåring. Minns det som igår. Nu ska jag lova mig själv att skapa minnen till min underbara dotter. Hon ska minnas! Du är fantastisk Anna. PUSS

Svara

Strandtennispartnern / mars 17, 2010

Ja, det är du verkligen gumman!
Bland allt du behärskar så är du dessutom en av de största minnes-skaparna för alla runt omkring dig som jag känner till. Du skapar dina egna minnen och fyller dem med allt du önskar… Och precis som det står/stod på ditt kylskåp så är du just en sådan vän som man önskar att alla hade…
Tack till dig vännen, för alla minnen, skapade och kommande, och för den du är.
Puss från en vän som samlar minnen i Alperna

Svara

Latest comments

Archives

Categories