Kära blogg. Tack för att du bryr dig. Jag mår inte bra just nu. Är väldigt ledsen och försöker göra vad jag kan för att må bättre. Trots all hjälp och alla knep jag tar till, inte minst alla mentala övningar jag en gång lärt, gör det ändå så otroligt ont i mig. Smärtan i bröstet. Krampen i magen. Värken i huvudet. Det svarta under mig. Hålet. Det rasade. Allt föll. Det gick inte mer. Och jag känner mig ensammast i världen trots en arsenal av vänner och familj runt omkring mig. Kunde inte ana att det skulle slå så hårt och jag önskar att jag kunde styra över hur jag kände. Jag försöker. Och kämpar. Jag vet att jag är stark. Jag vet att det kommer bli bättre. Jag intalar mig det. Alla andra intalar mig det. Det måste kännas bättre. Men det gör så jävla ont just nu och mina tårar slutar aldrig att rinna. Kärleken. Tryggheten. Närheten. Glädjen. Skrattet. Borta. Jag vet inte hur länge det kommer kännas så här och jag tar en dag i taget. Jag är sjukskriven och jobbar inte. Ville att du skulle veta. Men jag kommer tillbaka.

Och J, I will always love u. Tack för allt.