Det händer i stort sett aldrig, bortsett från en och annan glädjetår. Jag har extremt svårt för det och önskar att jag kunde oftare. Men så såg jag denna långa film från 2008, med Brad Pitt i huvudrollen, och grät sista fjärdedelen av filmen. Det var väldigt längesen jag grät. En skön känsla på något sätt. Befriande. Se filmen! Genialisk, något långdragen men otroligt berörande. “Curious Case with Benjamin Button”. Nu har jag torkat tårarna för ett tag.