När människor ljuger blir jag arg. Det är inte ok. Då gör man alla fel tycker jag. Jag känner mig enormt besviken på de senaste dagarna. Verkligen inte ok det som har skett. Inte bara att jag fick ta ner min konst, det har egentligen mest lett till en massa nya förfrågningar och intressen från håll och kanter. Men givetvis är jag oerhört besviken på agerandet och orsaken till varför jag tvingades ta ner konsten. Fast mest besviken är jag för att en så stor organisation låter detta ske och kommer undan med det. 2012. Och dessutom försöker mörka vad som gäller och vad som är sagt genom att till exempel ”återkalla” vissa mail med mera. Patetiskt. Jag är trygg i mig själv och står alltid upp för min sak. Vet jag att jag har rätt så står jag på mig. Jag har alltid varit sådan. Och jag håller alltid mitt ord. Därför blir jag nog också extra besviken när andra inte gör det. Att en dikterad historia fick andra att tvivla kunde inte jag hjälpa, men när jag kunde visa svart på vitt vad som faktiskt var sagt, eller rättare sagt skrivet, då gick jag med flaggan i topp. Så det känns ok. Men aj aj aj vad jobbigt det måste vara på andra håll och kanter.
Tack alla ni för hejarop och så otroligt fina kommentarer, mail och meddelanden. Inte minst från alla homosexuella out there. För övrigt konstaterar jag verkligen att det är höstfeeling i Stockholm.
Ja du käre tid (blekingska) jag blir så arg så jag rodnar ända ner på halsen. Men skit i det. Du går ur detta med huvudet högt! Och förmodligen har du fått mer PR pga av detta än om inget hänt. Sen ska du inte skriva på bloggen när du är i affekt, svenskan sviker….puss på dig och se till att komma hit snart så jag får krama om dig och min fina Johanna.
Svara