/ april 3, 2010
Finaste du vad vi saknar dig här hemma nu. Tur att vi har bloggen och kan följa dig i ditt liv (nu kanske lättare än någonsin IOM att du alltid rusar fram mellan allt du har att göra). Fortsätt att le och sprida glädje runt dig! Ler man mot en sammanbiten människa som man möter på gatan brukar de oftast spricka upp i ett varmt leende och det bästa är att det leendet vandrar vidare till nästa, nästa osv. Njut av Miami och kom hem snart så att vi också får mötas av ditt smittande leende!