Tiden går fort. Jag känner mig sentimental idag. Det är mycket bröstcancer just nu. Förutom mitt egna projekt med ”Rosa Kokboken” som påminner mig om cancer flera gånger i veckan när jag arbetar med det, så är det mycket tankar just nu. Tiden går så fort. För ett år sedan satt jag och skumpade fram längs vägarna på en rosa buss och drev insamlingskampanjen ”Måla Rosa” tillsammans med underbara Peter Sköld. Vi var ambassadörer för Rosa Bandet och ville sprida kunskapen om cancer, inte minst samla in pengar till kampen mot den. Knappt 1 miljon fick vi in och 44 stopp på 31 dagar gav resultat. Tack tack tack från botten av mitt hjärta alla ni fantastiska människor som var med och bidrog på olika sätt.

Naturligtvis bär jag rosa bandet i år och kommer så alltid att göra. Det gör ont i mig när jag tänker på den fruktansvärda sjukdomen, cancer. Igår hörde jag om en kvinna som dog. Ung. Ensamstående. Hennes nioåriga son är kvar. Hennes enda önskan var att få tillbringa ytterligare en jul till tillsammans med sin son. Men det blev inte så. Jag skriver om henne i min nya bok bland annat. Dagen innan dess var det en vän till familjen. Dagen innan det. Och dagen innan det. Och så vidare. Fan vad jag hatar cancer. Det är vår tids folksjukdom. Så är det bara. Vi får acceptera det. En del dör men de allra flesta överlever. Man måste komma ihåg det. Även om det är så mycket lättare att minnas de som dör. Lättare är nog fel ord men jag har svårt att formulera mig. Det är mycket tankar inombords. Jag kommer aldrig att glömma. Känslan att stå bredvid och bli lämnad kvar. I måndags var jag själv och kollade mig. En tredje gång på några veckor. Men nej, det var något annat. Inte cancer. Tack gud för det. Alla berörs vi. Alla har det runt omkring sig. Gör något. Agera. Bidra. Det hjälper. Nu när jag skriver börjar jag le och minns plötsligt en del solskenshistorier där det största tacket går till just Cancerfonden och forskningen. Cancer ökar. Men så också överlevnaden. Remember.

Nästa år hoppas jag kunna samla en miljon till. I år förbereder jag det samtidigt som jag engagerar mig i GHD som ju skänker pengar från sin rosa styler de tar fram varje år. Jag engagerar mig också i EAT Sweden som jag ska berätta mer om snart. Jag vill så mycket. Stötta, bidra. Ingen ska fan behöva dö i cancer. Ingen ska behöva förlora sin mamma eller pappa. Eller sitt barn. Eller sin partner eller livskamrat. Ingen. Fuck cancer.