Amerikanarna är nog jordens mest sociala folkgrupp. Hur bra kan man vara på att nätverka? Jag kan säga att jag ligger i lä där. Alla amerikanare känner alla. Och utan att blinka så får du deras visitkort i handen. Eller är det jag som nätverkar utan att hjälpa det? 1+1=3? Ja, inte vet jag. Hur som helst har jag lärt känna rätt många människor här i US. Och de flesta av dem är helt underbara.

Paula som ni ser på bilden ovan, är mäklare och håller just nu på att leta efter min drömlägenhet. Hon har visat rätt många redan och ja kanske har jag hittat den. Idag kollade jag på 5 olika lägenheter. Jag vet vad jag vill ha. Paula är från Brasilien (men väldigt amerikansk) och har ALLTID ett leende på läpparna. Jag älskar det. Så härligt med människor som sprider så mycket positiv energi.

Nästa person som jag skulle vilja berätta om är Richard. En stor amerikan som kör permobil som en rallykung och som känner alla verkar det som. Richard har ägt två lyxhotell i Ft Lauderdale och har bland annat därför blivit väldigt bra bundis med Vings svenska VD. Richard har därför besökt Sverige en massa gånger och han gillar även golf. Han är en riktig gambler och bor mer eller mindre på Hard Rock Café i Hollywood. Ett Hard Rock som inte direkt liknar andra Hard Rock. Nej, mer som Las Vegas. Det största kasinot jag har skådat. Där finns även Hard Rock Live, där Mr Paul Anka hade show igår och där Mariah Carey hade en ännu större show ikväll. Richard fixade in mig vid båda tillfällen som en riktig VIP. I like that. Jag lovar att berätta och skriva mycket mer om både Paul och Mariah inom kort. Men kort och gott är Mariah Carey en riktig diva med Swarovski-pärlor över hela sig och Paul Anka är en riktig entertainer. Och Richard han är bara Richard. Grym kille!

Sist men inte minst så träffade jag en tredje kille som är helt underbar på mindre än en vecka. Ben! Han serverade mig och syrrans familj väldigt god mat uppe i Vero Beach. Eller faktiskt i något som heter Melbourne ovanför Vero Beach. Vi stannade där för att äta på ”Uno’s”. Otroligt gott ställe och ett av de få icke snabbmatsställena längs vägen i USA. Ben serverade Sangria i mängder till min syster och då jag körde fick jag nöja mig med att smutta lite. Jag blev alldeles till mig när Ben frågade om mitt legg när jag precis skulle sörpla i mig lite Sangria. Hmm ”Isn’t 21 over here?’ sa jag på min britt-engelska. ”Yes it is and I want to check your id miss”. Woops tänkte jag och kände mig som en barnrumpa som uppenbarligen inte såg en dag äldre ut än 21. Med åldern inne så sörplade jag i mig lite till. Men när vi skulle gå så glömde jag mina solbrillor i all hast. Knasigt nog hade Ben och jag pratat baseboll innan och han hade gett mig sitt visitkort. Det kom väl till pass nästa dag när jag insåg att mina fina röda Marc Jacobs låg kvar på ”Uno’s”. Det var liksom meningen. Igår brummade jag förbi Ben och restaurangen igen i min svarta Mustang för att hämta upp my brills. Ben var lika glad som jag tror jag.

Ibland känns livet som en räkmacka.

För övrigt är jag ständigt kissnödig just nu. Varför? Fick ”kavla” upp klänningen igår och sätta mig i vägkanten bakom Mustangen när det krisade. Längesen jag gjorde det. Kissade på gatan liksom. Ja det var nog senast mitt på Stureplan med Äpplets fru, Marita. Utanför Undici när kön var som längst till toaletterna… Vi snackade pingis då.