Tidningshögen och nuet

maj 22, 2015

_DSC0157

Mycket tankar idag. Fick precis ett väldigt ledsamt besked om en person som stod mig nära. Han dog i cancer i natt. Älskade fina du. Må du vila i frid. Jag har pratat om honom i flera dagar nu och igår skrev jag om honom i min nya bok samtidigt som jag skickade meddelande till honom. Jag tänkte ringa i helgen. Men så går han och dör. Och nu är det ingen som svarar. Tänker på de år han inte fick. På barnen som finns kvar. Döden känns så overklig. Men så nära. Ja, så otroligt nära. Varje dag är den där. Jag pratar om den så ofta. Varje dag just nu. Inte minst om cancerdöden som är så verklig för så många.

Jag tänker att nuet är så viktigt. Ändå är det så svårt att leva i och jag lägger åtskilliga terapitimmar på att bli bättre på just det. Det fyra viktiga grundstenarna i livspusslet – relationer, hälsa, fritid och arbete. Balansen dem emellan.

Jag får duktiga och gamla pingisvännen Olof Röhlanders nyhetsbrev varje måndag. Precis som jag gillar vi Lena Andersson och hennes mästerverk “Egenmäktigt förfarande”. Jag låter hans nyhetsbrev avsluta. Själv ska jag rensa min hög.

…….

ÄR DU HUGO RASK?

I Lena Anderssons prisade bok Egenmäktigt förfarande vaknar huvudpersonen Ester Nilsson upp hemma hos Hugo Rask. Han har redan gått, när hon får syn på en tidningshög av flera år gamla exemplar av artiklar och essäer som han inte orkat läsa just ännu, men som han sparat till senare.

– En dag skulle han få kraft att orka det han nu inte förmådde. Han sköt upp saker och drömde om tillståndet då allt skulle vara annorlunda.

När Ester funderat vidare på vad den där tidningshögen av uppskjuten läsning stod för, tänker hon:

– Livet bestod bara av eviga små nu då man inte orkade göra det man ville göra. Det fanns inget senare, ty även senare skulle bli ett nu utan ork.

Visst är det fint med böcker som är så vackert utmejslade, så välformulerade och insiktsfulla att läsaren lämnar ifrån sig dem som en något klokare människa. Så kände jag med den här.

Det finns inget enklare än att skjuta upp. Vem som helst kan bordlägga ett ärende. Till slut blir man som den där dyngbaggen jag sett i naturfilmer, som rullar sin stora boll av gammal dynga framför sig.

Vi har väl alla lite av Hugo Rask i oss. Det är en optimistisk tanke, men risken finns att högen av allt som vi skjuter upp – liksom för dyngbaggen – även skymmer sikten framåt. Det kanske är dags att rannsaka dig själv: Nu eller aldrig. Om inte nu – när? Det riktiga livet, det du väntar på, sker just nu.

Har du något som motsvarar den där tidningshögen? Mitt förslag: Gör det nu, eller gå och släng den.

…….

Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt.

/Olof Röhlander

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Latest posts

Latest comments

Archives

Categories